I dag tog vi det lugnt och njöt av Västfjordarna. Vi njöt av en god frukost och sen började en hel dag av luddterapi. På Heydalur bodde också en 2 månader gammal fjällrävsvalp – Mikkie som snabbt döptes om till Kånken :).
Vi fick lite hundfeber när han var så söt, fast han ju inte var någon hund. Vi var inte de enda som var förtjusta i den här lilla lurvbollen. Det var många som försökte ta bilder, men Kånken ville hellre leka med kamerorna än vara fotomodell.
Som de flesta hundvalpar var han en ganska bitisk filur, men han bet inte hårt – det var alltid helt klart att det var frågan om en lek.
Vi passade på att göra vår fjällräven-utrustning ännu mera autentisk genom att låta Kånken gnaga lite på buntar och ärmar.
En av Kånkens favorit-aktiviteter var att spänna ens skosnören. Vilket vi båda var mycket tacksamma för.
Det var inte första gången en fjällrävsvalp bodde på Heydalur. Personalen var mycket mån om att låta räven utveckla sina naturliga instinkter (som att t.ex. jaga fantasimössen som gömmer sig under dörrmattan). Kånken och hans bror hade blivit utan mamma, och de var nu utplacerade på olika håll i Västfjordarna så att de skulle få möjligheten att växa till sig lite i trygghet. När ungarna blir tillräckligt gamla för att klara sig själv brukar de lämna hotellområdet, oftast vid 4-5 månaders ålder. Fjällräven är fridlyst i hela Västfjordarna regionen.
Vi hann inte göra så mycket annat idag än gulla med Kånken, han tog en hel del av ens uppmärksamhet. Men Filip var starkare och lyckades ta sig själv ut på en promenad medan Sissi stannade kvar för att agera kraffsös åt det lilla rovdjuret. Snälla Filip påstod i efterhand att det inte var något som Sissi gått miste om då hon inte varit med på promenaden, men det hittades misstänksamt fina bilder av dalen och vattenfall på Filips telefon. Förvånansvärt få Selfies hittades på telefonen..?
Då Filip kommit tillbaka passade vi på att simma i hotellets växthus (nej, helt på riktigt). De hade ett växthus som omgav en varm källa. Det var ganska surrealistiskt att sitta i en pool inne i ett växthus av plåt och glas, omgiven av murgröna och päronträd.
Här nedan kan ni se utsikten från vårt rum. Hotellet hade ca 20 hästar. Filip var mycket ivrig att hälsa på hästarna, men inte helt övertygad om att man verkligen kan rida på dem.
